Funderade över tidiga matminnen med min mamma.
Jag kom ihåg mormors långskurna tekakor med smör på som man skulle doppa i varm choklad gjord på vatten (blink, tror jag). Det var gott då.
Två av mina värsta minnen kommer från skolluncher. Första gångnen det var köttbullar till lunch var jag glad, för det tyckte jag ju om. Jag hade dock aldrig ätit köttbullar gjorda på nötfärs. Det blev en plåga att peta i sig detta då det åkte upp och ned för strupen många gånger, samtidigt som fröken stod där och snusförnuftigt sa att det man har tagit för sig på tallriken ska man äta upp. Efter det tog jag aldrig för givet att skolmaten skulle vara god. Det andra tillfället var också på lågstadiet antagligen i första klass, sill stod ¨på menyn. Ett ben satt sig på tvären i halsen och där satt det. Hur jag fick bort det vet jag inte, men jag kan fortarande känna hur det sticks. Kanske är det därför jag aldrig lagat sill mer än inlagd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar